Hoppa till huvudinnehållet

Detta är Motormännens mobilitetsprogram. Det beskriver grunden och inriktningen för Motormännens arbete i opinionsfrågor. Ursprungligen fastställdes det av Motormännens kongress 2012. Innehållet är nu uppdaterat och redovisar Motormännens övergripande syn på mobilitet och trafikpolitik. De fakta som framkommer i texten är framtagna i oktober 2017 där annat inte anges.

Mobilitet

Motormännen driver mobilitetsfrågor

Motormännen är bilisternas röst

Motormännens övergripande mål i arbetet med mobilitet

Hållbar mobilitet

Motormännens arbete för hållbar mobilitet

Säker mobilitet

Motormännens arbete för säker mobilitet

Tillgänglig mobilitet

Motormännens arbete för tillgänglig mobilitet

Mobilitet

”Bilen är en viktig del i ett samverkande transportsystem som
ger individen optimal rörlighet och hög livskvalitet.”

1. Mobilitet

Människors möjligheter till förflyttning över stora avstånd är ett av det moderna samhällets kännetecken. Vår värld är mer sammanlänkad än någonsin tidigare, vare sig det gäller arbete, affärer eller fritid. Globaliseringen berör alla sektorer i det moderna samhällsbygget. Specialisering av produktion och kunskap ökar företagens resande och internationella kontakter, handeln bygger globala distributionsnät för konsumenter över hela världen.

Mobilitet, eller rörlighet, är en av grundpelarna för god livskvalitet och ekonomisk tillväxt. Tillgången till olika transportmedel utvidgar individens geografiska arbetsmarknader, skapar förutsättningar för att hålla det sociala kontaktnätet levande och ökar individens val av aktiviteter såsom fritidsboende, natur- och motionsaktiviteter. Möjligheten till individuellt anpassade resor är en grundläggande förutsättning för social och ekonomisk välfärd.

Rörlighet handlar inte bara om bilism, det innefattar också kollektiva transportmedel, gående och cykling. Detta tillsammans skapar möjligheter för människor att förflytta sig utifrån deras egna behov.

Bilen är en förutsättning för att utveckla mobiliteten. I många fall är den ett komplement till andra transportmedel. Det gäller framför allt i tätorter där befolkningsunderlaget kan göra det möjligt att anordna olika kollektiva lösningar. Bilen är förstahandsvalet för många människor, inte minst på landsbygden, eller där arbetsresor, affärer, utbildning, sjukvård och fritidsaktiviteter kräver hög grad av flexibilitet. Dessutom bidrar tillgången till bil till den personliga bekvämligheten och det oberoende människor i allt högre grad kräver och förväntar sig för att kunna lösa ett stressigt vardagsliv.

Bilen har stora fördelar som transportmedel för många människor, men förorsakar också kostnader för samhället. Det finns fler än 1,2 miljarder bilar i världen. Dessa ger upphov till koldioxidutsläpp, tär på tillgången av fossil energi och ger upphov till trängsel i världens många storstäder. Dessa utmaningar kommer att öka de kommande decennierna, då antalet bilar i världen förutspås öka till fler än 2 miljarder fordon.

I Sverige finns cirka 4,8 miljoner personbilar. Till det ska läggas cirka 610 000 lastbilar, varav cirka 550 000 lätta lastbilar upp till 3,5 ton, 310 000 motorcyklar och mopeder, 330 000 traktorer samt omkring 15 000 bussar. Antalet lastbilar har nästan fördubblats sedan början av 90-talet. 2016 låg nybilsregistreringen på 370 000 bilar. (Bilismen i Sverige, 2017)

Kvinnors bilägande ökar mer än männens. Sedan mitten av 80-talet har antalet bilar som ägs av kvinnor ökat med 90 procent, vilket kan jämföras med att antalet bilar som ägs av män har ökat med 23 procent. Omkring 1,3 miljoner bilar ägs av kvinnor och 2,4 miljoner ägs av män.

En nyckelfråga för samhället under kommande år är att kunna möta människors behov av mobilitet och resande samtidigt som de negativa konsekvenserna av olika transportmedel måste minskas eller helt elimineras.

De genomsnittliga koldioxidutsläppen från nya personbilar i Sverige har minskat med 35 procent under perioden 2005–2015. Motsvarande siffra för EU totalt, var en minskning med 26 procent under motsvarande period.

I Sverige finns cirka 40 000 laddbara bilar och försäljningsutvecklingen spås öka mycket snabbt.

För att minska de negativa konsekvenserna av individuellt resande med bil kommer det att krävas fler valmöjligheter och smidiga övergångar mellan de olika transportsätten i än högre grad än vad som finns idag. Alternativ behövs som möjliggör och underlättar de resandes val av säkra, miljöanpassade och lättillgängliga transporter.

2. Motormännen driver mobilitetsfrågor

På uppdrag av våra medlemmar verkar Motormännen för hållbar, säker och tillgänglig mobilitet. Våra medlemmar går, cyklar, åker kollektivt och färdas i bil. Vi arbetar för trafiksäkerhet vare sig det gäller vägen, föraren eller fordonet. Vi verkar för ett ökat miljöansvar i transportsystemet och för att den enskilde individen ska ha möjlighet att använda det transportsätt som passar bäst.

Motormännens kunskap och erfarenhet är grunden i det opinionsbildningsarbete som bedrivs på medlemmarnas uppdrag. Den dagliga verksamheten omfattar rådgivnings- och utbildningsverksamhet inom trafiksäkerhet, fordonssäkerhet, konsumentrådgivning i tekniska och juridiska frågor kopplade till bilinnehav och tjänster för att underlätta tillgången till bil och bilägandet på olika sätt. Den nära kontakten med ett stort antal bilägare, trafikanter och beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå är utgångspunkten för de konsumentfrågor Motormännen driver och borgar för att Motormännens verksamhet bidrar till ett bättre och säkrare bilägande.

Motormännen är bilisternas röst

Motormännen är en oberoende medlemsorganisation som bedriver information, utbildning och opinionsbildning, inte bara i konsument- och trafikfrågor, utan även i frågor som rör ansvaret som bilist i trafiken och i miljön.

Motormännens Riksförbund grundades 1922. I bilismens barndom, var vägfrågorna angelägna frågor för Motormännens medlemmar. Motormännen har allt sedan starten arbetat med opinionsbildning i mobilitetsfrågor och företräder medlemmarnas intressen när det gäller trafiksäkerhet, miljöfrågor, infrastruktur och kostnader förknippade med bilägande, bilreseinformation och konsumentfrågor.

Motormännen har cirka 100 000 medlemmar, ett trettiotal ideellt arbetande lokalklubbar, cirka 40 anställda och stort antal förtroendevalda i kongress och styrelser. Motormännen är remissinstans i lagstiftningsfrågor inom trafikområdet och är en erkänd auktoritet i frågor som rör trafiksäkerhet, bilteknik, konsumentjuridik och internationella dokument för bilresor i andra länder.

Motormännen är en del av ett stort internationellt nätverk av motorklubbar genom samarbetet inom FIA (Fédération Internationale de l’Automobile) med över 100 miljoner medlemmar i hela världen. Genom medlemskapet och arbetet inom FIA får Motormännen tillgång till FIAs lobbying- och informationsverksamhet i Bryssel. Det innebär en direkt möjlighet att kunna påverka EUs lagstiftningsarbete inom konsument-, trafik- och trafiksäkerhetsområdet.

Det internationella samarbetet har fokus på kunskaps- och erfarenhetsutbyte för att utveckla Motormännens arbete med mobilitetsfrågor. Det ger även de svenska medlemmarna tillgång till ett omfattande rabatt- och förmånsprogram över hela världen.

Motormännen har mycket stort förtroende bland medlemmar och allmänhet som en oberoende konsumentföreträdare. Den täta dialogen med medlemmarna tillsammans med specialistkunskap och oberoende är grunden för vårt engagemang och våra ansträngningar i arbetet med hållbar, säker och tillgänglig mobilitet.

Motormännens övergripande mål i arbetet med mobilitet

  • Att genom opinionsbildning verka för en väl utformad och effektiv mobilitet som grundar sig på ett hållbart, säkert och tillgängligt transportsystem som utgår från brukarnas efterfrågan och individuella behov.
  • Att ta till vara och utveckla den individuella mobilitetens alla positiva möjligheter till ökad livskvalitet.
  • Att som bilisternas röst bidra till den övergripande utvecklingen och i den dagliga debatten kring trafikfrågor med kloka, verklighetsanpassade och framsynta strategier som hanterar aktuella och framtida utmaningar.

3. Hållbar mobilitet

En snabbt växande fordonsflotta, ökad förbrukning av fossila drivmedel i världen, en allt tydligare oro för klimatförändringar, försämrad luftkvalitet i storstäderna och energiproduktion med kraftig miljöpåverkan, innebär att ansträngningarna för att minska bilens miljöpåverkan är en av våra viktigaste frågor i arbetet för att bibehålla och utveckla dagens mobilitet för framtiden.

Motormännen ställer sig bakom riksdagens mål om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. För att nå dit krävs en långsiktig och övergripande plan för alla vägtrafikslag. Ska Sverige klara av de övergripande klimatmålen måste transportsektorn följa med och aktivt bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Det handlar bland annat om att skapa attraktiva städer där människans behov sätts i centrum. Men utvecklingen måste ske utan att mobiliteten försämras.

Samtliga medborgare, oavsett om man bor i stad eller glesbygd, måste kunna ta del av ett transportsystem vars utformning och underhåll möter individers olika behov, med hänsyn tagen till miljömässiga aspekter.

Detta kräver att myndigheter och andra intressenter arbetar för att öka tillgängligheten till olika transportslag för alla trafikanter; införa prisvärda transportlösningar; välkomna och stimulera ny teknik; integrera olika transportlösningar oavsett om de är privata eller kollektiva; underhåll och utveckling av såväl fysiska och digitala infrastrukturnät; säkerställa lämpligaste regelverk samt även utbilda trafikanter i beteendeförändring. Allt detta behövs för en långsiktigt hållbar mobilitet.

Arbetet med minskad miljöpåverkan fokuserar framför allt på utsläppsnivåerna från transportsektorn, men vi kan även se att frågor kring bullernivåer och markanvändning kommer att få allt större betydelse i samhällsplaneringsarbetet. Om vi inte tydligt tar ställning för en inriktning för minskad miljöpåverkan riskerar det moderna samhället att tvingas till radikala inskränkningar i den individuella rörligheten i framtiden. Därför är det viktigt att Motormännen fortsätter att bejaka utvecklingen mot till exempel mer kollektivtrafik och cykel i tätorter. I glesbygd kommer bilen fortfarande att vara det dominerande trafikslaget för att klara av resor till bland annat arbete och samhällsservice som vård och skola.

Mellan 1990 och 2015 har utsläppen av växthusgaser från personbilar minskat med omkring 14 procent enligt statistik från Naturvårdsverket[1]. Samtidigt har antalet bilar ökat med cirka 1 200 000. Utsläppen hålls nere tack vare energieffektivisering och ökad användning av biobränslen men sjunker inte längre på grund av ökad trafik. Under samma period har utsläppen från den tunga lastbilar ökat med 16 procent och från lätta lastbilar med drygt 77 procent. Även här har antalet fordon ökat men inte åtföljts av samma energieffektivisering. Även om personbilarnas utsläpp har minskat, under perioden står de fortfarande för 65 procent av växthusgasutsläppen från transportsektorn. (Trafikverket, 2016)

Nya bilar är renare och mer bränslesnåla än någonsin. Det är ett resultat av teknikutveckling och förbättrade drivmedel med lägre utsläpp av skadliga partiklar, kväveoxid och koldioxid. De faktiska utsläppen påverkas också av faktorer som däck, däcktryck, körstil, tillåten och faktisk hastighet, trafikledning och trafikflödesplanering. De totala utsläppen från transportsektorn påverkas naturligtvis även av teknikutvecklingen inom flyget och sjöfarten.

I en nära framtid kommer utsläppsreduktion till relativt låga kostnader att kunna åstadkommas genom att fler och fler bilar utrustas med start-stop-teknik, effektivare dieselmotorer, alternativa biobränslen och effektiv körstil. Förutsättningen för en snabb utveckling i det korta perspektivet är naturligtvis att skapa incitament för konsumenter att byta till mer energieffektiva fordon och att olika offentliga stödinsatser är teknikneutrala med fokus på utsläppsnivån.

Trots miljöpolitikens fokus på åtgärder för minskad användning av fossila drivmedel genom ökad användning av biodrivmedel, anser många bedömare att den huvudsakliga minskningen av utsläppsnivåerna kommer att bero på förbättrad drivmedelskvalitet och förbättrad energieffektivitet i motorerna och inte från ökad användning av alternativa drivmedel. Detta kommer inte att räcka om vi ska nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Vi måste få fler att välja fossiloberoende fordon. Det kan bland annat ske genom aktiva stimulanser för miljöns skull. För att säkerställa mobiliteten måste detta kompletteras med en effektiv, tillgänglig och pålitlig kollektivtrafik för så många som möjligt.

Utan tvivel kommer utvecklingen av eldrift att få stor betydelse framöver. För att skynda på utvecklingen måste man prioritera och stödja teknik- och batteriutveckling för sänkta produktionskostnader och ökad energieffektivitet i batterierna. Den offentliga upphandlingen av teknik och fordonsflottor är viktiga komponenter för att driva utvecklingen snabbare framåt.

Strategierna för utvecklingen av framtida alternativa drivmedel och eldrift måste kopplas till strategier för anpassning av infrastrukturen. Detta då ny teknik också kräver satsningar på relevant och ändamålsenlig infrastruktur. Därför är det viktigt att regeringen, genom politiska beslut, och myndigheter, genom kloka prioriteringar, stimulerar infrastruktur som underlättar övergången till en fossiloberoende fordonsflotta. Givetvis gäller detta även andra drivmedel än el. Det är lika viktigt att stimulera fram andra lösningar som till exempel syntetiska drivmedel och vätgas.

Motormännens arbete för hållbar mobilitet

  • Verkar för att möjliggöra individuell rörlighet även i framtiden genom aktivt miljöarbete.
  • Delar regeringens vision om en fossiloberoende fordonsflotta 2030.
  • Arbetar för ansvarsfull mobilitet genom information och rådgivning till medlemmar och kunder om miljösmarta fordon, bästa miljöval samt kostnader och klimatpåverkan förknippade med användning och köp av bil.
  • Uppmanar regeringen att utveckla och erbjuda kraftfulla, teknikneutrala miljöbilspremier för snabbare modernisering och miljöanpassning av den svenska bilparken.
  • Arbetar med information om smart och bränslesnål bilkörning, ecodriving, till privatpersoner, företag och myndigheter.
  • Uppmanar regering och biltillverkare till samarbete för snabbare utveckling av miljöteknik i nya bilar genom ekonomiska styrmedel som premierar miljömässigt goda val.

4. Säker mobilitet

Trafikolyckor orsakar ett stort antal dödade och skadade i världen, varje år. Trots att det har skett tydliga förbättringar av trafiksäkerheten, framför allt i många industrialiserade länder, behövs ytterligare insatser för att minska riskerna för svåra olyckor.

Sverige har bland de lägsta olyckstalen i världen. Mångårig tradition av trafiksäkerhetsarbete och en förhållandevis säker bilpark bidrar till låga siffror för skadade och dödade i trafiken. Arbetet med Nollvisionen innebär att trafiksäkerhetsarbetet i Sverige siktar mot att sänka antalet döda och allvarligt skadade till lägsta möjliga utan att påverka människors tillgång till effektiva transporter.

Säker mobilitet innefattar de tre grundelementen för säker vägtrafik: föraren, fordonet och vägen.

Ett stort ansvar för att minska antalet döda och skadade i trafiken vilar naturligtvis på den enskilde bilisten. Är föraren utvilad, nykter, drogfri, bältad och säker i sin hantering av fordonet minskar både olyckstillbud och konsekvenser av eventuella tillbud. En viktig del i förarens ansvar är att bidra till samspelet i trafiken exempelvis genom att respektera regelverk, visa omtanke om och hänsyn till övriga trafikanter.

Ett säkert trafiksystem räknar dock med att människor begår misstag, brister i omdömet och inte alltid är tillräckligt säkra i hanteringen av fordonet. Ett säkert trafiksystem ska utformas utifrån dessa förutsättningar för att minska konsekvenserna av allvarliga olyckor.

Det innebär att vägen ska utformas så att konsekvenserna av ett olyckstillbud minimeras. Införandet av mittseparering på delar av det svenska vägnätet har inneburit att antalet mötesolyckor med svåra konsekvenser har minskat avsevärt. Översyn av vägarnas sidoområden har också bidragit till att minska följderna av olyckstillbud. Många allvarliga olyckor kan undvikas om feldoserade kurvor åtgärdas när vägar får underhållsbeläggning. Men detta arbete får inte avstanna. Ska Sverige nå Nollvisionens mål måste fler vägar få bättre standard. Politiker på alla nivåer måste ge infrastrukturen större prioritet. Motormännens egna undersökningar visar även att det är sämre vägstandard på riksvägar norr om Dalälven vilket inte kan vara acceptabelt om vi ska ha en tillgänglig mobilitet i hela landet.

Fordon som utrustas med olika typer av stödsystem mot sladd, trötthet, krockzoner etc. bidrar också till att förebygga och mildra konsekvenserna av olyckstillbud. De allt mer uppkopplade fordonen kommer också att bidra till ökad trafiksäkerhet eftersom bilarna kan kommunicera med till exempel infrastrukturen. De data som den uppkopplade bilen genererar ska ägas av föraren och vara öppna och tillgängliga för flera tjänsteleverantörer på en öppen marknad. Detta kräver en modernisering av lagstiftningen på EU-nivå. Detsamma gäller utvecklingen av självkörande fordon som kan komma att avsevärt förbättra trafiksäkerhetn och mobiliteten för medborgarna.

Ytterligare en del i trafiksäkerhetsarbetet är en relevant lagstiftning som stödjer trafiksäkerhetsarbetet. Vi kan konstatera att Sverige är det enda landet inom EU som inte har en tydlig lagstiftning mot handhållen mobil. Men det räcker inte med en bra lagstiftning, det måste finnas välutbildade trafikpoliser i tillräckligt antal. Då kan till exempel den tunga trafiken kontrolleras effektivare och aggressiv körstil beivras.

Motormännens arbete för säker mobilitet

  • Utgår från ”Det tredelade ansvaret” – föraren, vägen och fordonet – i opinionsbildnings-arbetet för säkrare mobilitet
  • Delar Nollvisionen som målbild för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och uppmanar regeringen att tillsätta nödvändiga resurser för att uppsatta delmål ska kunna realiseras innan 2020.
  • Uppmanar politiska beslutsfattare på alla nivåer att genomdriva investeringar i vägnätet för säkrare trafik, baserat på de mätningar Motormännen genomför och andra tillgängliga data samt forskning kring olyckor och dödstal.
  • Uppmärksammar och informerar trafikanter och beslutsfattare om alkohol, droger, trötthet och olika distraktioners inverkan på föraren.
  • Uppmanar regeringen att stimulera köp av säkerhetsutrustning i nya fordon för att ny säkerhetsteknik snabbt ska få spridning i landets bilpark.
  • Uppmärksammar vikten av trafiksäker utrustning även i tunga fordon och kollektivtrafikfordon.
  • Uppmärksammar och informerar om vikten av samspel mellan olika trafikantgrupper för att reducera antalet olyckor.
  • Informerar om trafiksituationen i länder man turistar i med bil, för ökad säkerhet och för att minska antalet olyckor vid utlandsresor.

5. Tillgänglig mobilitet

Mer än halva jordens befolkning bor mindre än en timme från en större stad. I Världsbankens mätningar av levnadsstandard utgår man bland annat från restid i storstadsområden i världen som en mycket viktig parameter i värderingen av livskvalitet. Möjligheten att förflytta sig sammanlänkar människor med platser, marknader, skolor, sjukhus eller andra samhällsfunktioner. Tillgänglighet är ett villkor för upplevelsen av god livskvalitet och är därför en fråga på alla nivåer i samhällsplaneringen, från lokal byutveckling till global handel.

Människors tillgång till mobilitet berör inte bara den industrialiserade delen av världen. I utvecklingsländer kan tillgång till transporter vara helt avgörande för tillgången till grundläggande sjukvård, skolutbildning eller arbete. I den industrialiserade delen av världen kan det i stället vara resurssvaga eller äldre som saknar tillgång till transporter och därför har svårt att komma till läkarvård eller annan service, ofta för att man inte har råd att äga en egen bil eller upphör att köra bil vid hög ålder.

I Sverige saknar många människor transportalternativ när de inte längre kan, vill eller har råd att köra egen bil. Kostnaderna för att äga och köra bil ökar hela tiden, samtidigt som billig, säker och pålitlig kollektivtrafik är gles eller obefintlig i många delar av Sverige. I takt med att andelen äldre ökar och de höjda kraven på att funktionshindrade ska kunna delta i yrkesliv och andra samhällsfunktioner, kommer kraven på ökad tillgång till individanpassade transporter också att öka.

Att äga och köra sin egen bil blir allt kostsammare på grund av avgifter och skatter. Det finns en generell acceptans bland svenska bilister för principen att betala de kostnader bilismen ger upphov till. Det statliga väg- och transportforskningsinstitutet, VTI, har i flera rapporter visat att en privatbilist betalar mer än dubbelt så mycket till samhället jämfört med vad som kan motiveras av samhällsekonomiska kostnader. I beräkningarna ingår bland annat kostnader i form av olyckor, slitage av infrastruktur, buller och klimatpåverkan.[2]

För att de höga skatterna ska upplevas som relevanta och få acceptans av bilisterna är det viktigt att skatterna kommer bilisterna till del i form av bra och säkra vägar samt satsningar på till exempel infrastruktur för elbilar. Det måste finnas en transportpolitisk vision för vad man vill med alla de skatter som vi bilister bidrar med. Enligt Motormännen måste visionen utgå från en hållbar, säker och tillgänglig mobilitet.

Fordonsskatten i Sverige utgår från själva ägandet och inte användningen av fordonet. Det är inte rimligt att påföra bilisterna extra kostnader, förutom de bilisterna redan betalar i form av olika skatter. Inom EU arbetar man med en ökad samordning av avgiftssystemen, inte minst för att på så vis påverka bilindustrin till att leva upp till kraven på minskade utsläpp och effektivare motorteknik.

Samtidigt som varje bilist betalar dubbelt så mycket jämfört med de samhällskostnader som personbilstrafiken medför, är situationen den omvända för till exempel tung trafik och tågtrafiken. Det är inte rimligt att de olika transportslagen beskattas olika och inte utifrån samma principer för miljöbelastning och andra samhällskostnader som privatbilismen åläggs. Bilskatter måste vara rättvisa.

Det finns uppskattningar och beräkningar av bilismens samhällsekonomiska mervärde i form av bekvämlighet och tidsvinster. Mervärdet i att en stor del av befolkningen investerar privat i transportmedel, eller värdet av de sociala effekterna av att kunna genomföra fritidsaktiviteter eller underhålla de sociala nätverken, beräknas inte. Det finns inga kopplingar mellan ökade skatteintäkter och förbättrad framkomlighet, service eller infrastruktur för dem som betalar skatten, eftersom skatteintäkter inte öronmärks.

Tillgänglig mobilitet handlar inte enbart om att ha möjlighet att äga en bil, det är lika viktigt att ha tillgång till bil. Det kan till exempel ske genom medlemskap i en bilpool eller nyttjande av samåkningstjänster. Förutsättningarna för bilpooler behöver stärkas då de kan bidra till minskad trängsel i städerna samtidigt som mobiliteten för den enskilde inte försämras.

De senaste åren har en tydlig förnyelse av bilparken skett, till förmån för säkrare och mer miljöanpassade fordon, genom avsevärda investeringar av bilägarna. I arbetet med att modernisera fordonsflottan är stöd till utskrotning och ny säkerhets- och miljöteknik en bättre väg än ökad beskattning. Beskattningen av bilismen bör baseras på användningen, inte ägandet.

Motormännens arbete för tillgänglig mobilitet

  • Verkar för att statens intäkter från bilrelaterade skatter ska användas till att förbättra säkerhet, infrastruktur, service och rörlighet mellan transportslagen.
  • Anser att bilrelaterade skatter och avgifter bör utgå från användningen och inte själva ägandet av bilen, och att miljöskatter ska baseras på utsläppsnivå och vara lika för alla transportslag.
  • Verkar för individuellt anpassad rörlighet för människor på landsbygd, som har dålig tillgång till andra transportmedel än den egna bilen.
  • Verkar för att en fortsatt aktiv, men åldrande befolkning måste beaktas i planeringen så att transportsystemen även anpassas för äldres behov och möjligheter till fortsatt god rörlighet.
  • Verkar för att transportsystemen anpassas för att människor med särskilda behov inte ska begränsas i sin mobilitet.
  • Verkar för att de olika transportsystemen samplaneras och underlättar smidiga byten mellan transportslagen.

[1] www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/

[2] VTI rapport 836, Redovisning av regeringsuppdrag kring trafikens samhällsekonomiska kostnader, 2014 och Samkost 2, 2016